Tjena, allt bra??
Här är det bra, idag har varit en lugn dag.. Det spöregnar här i min lilla stad vilket är sjukt tråkigt men vad ska man göra?!

Blir alltid sån "tänkar dag" när det regnar ute, sitter och funderar, hoppas, saknar, drömmer mig bort osv.. Idag kom jag och tänka på något som jag enda sen jag var liten har kännt världens skräck för.. Alla har vi ju en familj, en eller två föräldrar, kanske några syskon, husdjur osv.. Men när du växer upp och sen så småningom träffar någon, blir den ens andra familj.. Min "andra familj" har 11 syskon och dem har massa barn osv osv.. Alltås en rejäl familj och själv har jag 5 systrar som nån har barn och karlar, mamma och pappa..

Meen till saken, jag tycker det är läskigt men den här "andra familjen" för dem är aldrig en självklarhet.. Vad som helst kan hända i detta livet och under denna tiden så har jag fäst mig vid hans familjemedlemmar och dem vid mig, jag umgås ganska ofta med hans syster och familj som är underbara och tanken av att kunna förlora skaer tycker jag är skrämmande.. Min egen familj finns ju alltid kvar oavsett vad som händer..
Jag antar att det är en av de saker jag är mest rädd för i livet, att förlora människor som står mig nära, därför vågar jag inte släppa in folk för nära, jag vågar inte lita alltför mycket på människor och jag vågar inte ge för mycket av mig själv och nu när jag är på god väg att göra det börjar det bli läskigt.. Meen vad är livet om man inte vågar ta risker och chanser, hur saker än går så har jag fått ut nått av det på vägen..

Hur känner ni??!!
Kraam ♥